Saltkråkan!

I går kom jeg hjem fra Sverige. Årets høydepunkt i Astrid Lindgren-sällskapet er nå over. Vi hadde årsmøte på lørdag ute på selveste Saltkråkan! For en fantastisk opplevelse!

Lørdag morgen kl. 9 tøffet den hvite båten Sjöbris ut fra Strömkajen i Stockholm i retning Saltkråkan. (Øya heter egentlig Norröra). Og hilket vær det var! Skyfri himmel og varmt allerede fra morgenen av. Jeg hadde bestilt vekking på hotellet kl. 7. Jeg våknet klokka halv fire etter et mareritt. Jeg drømte at jeg våknet lenge etter at båten hadde dratt...For et mareritt. Jeg var jo kommet hit ens ærend. Men heldigvis gikk alt etter planen. Selv om jeg ble litt betenkt da jeg ankom kaia like etter halv ni og oppdaget den lange køen. Den var så lang at jeg var litt bekymret for om alle kunne få plass. Det hadde vært morsomt! Å stå igjen på brygga med halen mellom beina... Men heldigvis var det godt om plass.

Etter tre timer og et kvarter kunne vi endelig se Saltkråkan:

img2542

Spennende å snart være framme. Vi nærmer oss stadig:

img2551

Var det Tjorven som stod der tro? Nei...ser ikke Båtsmann heller...Men Ann-Marie Karlsson står der til høyre, og Nisse, som bor på øya. De er vårt vertskap. I det vi ankommer Saltkråkan tenker jeg på hvordan familien Melkerson opplevde det da de kom dit "En dag i juni". Det regnet da de kom. Det er vi så heldige å slippe.

Malin skriver i sin dagbok:

"Malin, Malin, var har du varit så länge? Den här ön har legat och väntat på dig, lungt och stilla har den legat här ute i havsbandet med sina rörande små sjöbodar, sin gamla bygata, sina gamla bryggor och fiskebåtar och med all sin hjärtslitande skönhet, och har du inte ens vetat det, är det inte hemskt? Jag undrar vad Gud tänkte när han gjorde den här ön? "Jag vill ha  lite blandning" tänkte han nog. "Kargt ska det vara, skrovliga grå klippor vill jag ha. Vänt ska det vara, gröna träd, ekar och björkar, blomsterängar och blomstersnår, jo, för jag vill att hela ön ska flyta av skära törnrosor och vit hagtorn i stora drivor den junidag om tusen millioner år, när Malin Melkerson kommer dit". Ja, kära Johan och Niklas, jag vet vad ni tänker om ni tjuvläser det här, men det låter ni bli: Får man vara så inbilsk? Nej, jag är inte inbilsk, jag är bara glad, forstår ni, för att Gud hittade på att göra Saltkråkan just så här och inte annorlunda och för att han sen hittade på att lägga ner den som en juvel längst ute i havsbandet, där den har fått vara i fred och forbli sig lik ungefär som han hade tänkt den och för att jag har fått komma hit." (Vi på Saltkråkan, s. 17)

Ja, hvor har jeg vært så lenge?

Vi kom oss i land og her ser du meg på den berømte brygga (skiltet var byttet ut med et Saltkråkanskilt under innspillingene på 60-tallet):

img2569



Første punkt på dagsordenen var selve årsmøtet. Det skulle holdes i kapellet. Etterpå bar det bort til Snickargården der det var lunsj. Snickargården er sommerhuset til familien Melkerson. Kjenner du det igjen? Det står akkurat slik det var:

snickargrden

Det er nesten så jeg venter å treffe på noen fra Melkersons eller Tjorven med sitt: "Vet du vad?" Eller for ikke å glemme kjæreste Båtsman.

Vi fikk en deilig salat til lunsj og vi satt der på Snickargården og spiste og pratet og bare koste oss. Det var varmt. Det eneste dumme var at myggene også hadde årsmøte der...men pytt, pytt.

Det var ekstra hyggelig å bli kjent med nye mennesker. Jeg kommer til å bli med på årsmøtet neste år også. For det er så trivelig!

Etter lunsjen fikk vi en omvisning av Maud Sjöblom, som er bosatt på øya og som var med som statist under innspillingene av Saltkråkan:

maud sjblom

Hun var en meget dyktig forteller med masse kunnskap om innspillingene og om lokalhistorien forøvrig. Hun sa blant annet at filmteamet var veldig hyggelige og at Torsten Lilliecrona (Melker Melkersson) var helt fantastisk. Man fikk lyst til å klemme han hele tiden.

Vi lyttet med glede og interesse, og her står jeg og noterer (Karin Nyman til venstre):

karin nyman og jeg



En annen interessant opplysning guiden vår kom med, var at det finnes en norsk gruppe som digger Saltkråkan og som har vært der. De pleier å ha filmkvelder der de ser Saltkråkan sammen. Kjenner du til hvem disse personene er, vær snill og ta kontakt med meg!

Maud viste oss farbror Södermans hus (Stinas morfar):

img2624

Det var her Hoppiland-Kalle satt. Hoppiland-Kalle er farbror Södermans ravn. Han er nok i de evige jaktmarker, sammen med Båtsmann.

Til årsmøtet kom også Karin og Carl Olof Nyman. Karin er Astrids datter. Hun var virkelig snill. De fortalte under årsmøtet at vi var velkommen til å bli med inn i Astrids sommerbolig på Furusund. Furusund ligger på fastlandet, og dit skulle vi innom på veien tilbake til byen. For en overraskelse! Det var virkelig en bonus!

Vi tok båten "Viggen" fra Saltkråkan og over til Furusund. Her ankommer vi:

ankomst furusund

Og så - rett ved brygga, på venstre hånd, kunne vi med en gang se Astrids sommerbolig:

furusund

Et vakkert sted! Tenkt å få være her --

dette stedet har jeg tidligere bare sett på ulike bilder. Magisk og rørende.

Her er noen flere bilder derfra:

astrids sommerbolig

img2658

img2653

Jeg kunne føle Astrids nærvær. Her ferierte hun siden 40-tallet, da hennes svigerforeldre kjøpte stedet for kr 10.000.

Så snilt av Karin og Carl Olof å ta oss med hit. På toppen av det hele lot de oss komme inn og se. Og vi som altså var rundt 50 personer. Storartet!

Jeg ønsker å takke familien Nyman av hele mitt hjerte!

Dette var virkelig toppen av kransekaka. Jeg hadde jo store forventninger til denne turen i utgangspunktet, og da kan man jo risikere å bli skuffet. Men jeg må si at turen overgikk alt!

Dette er noe jeg kan leve lenge på. Årets vitamininnsprøytning. Fy søren så kult å være med i Astrid Lindgren-sällskapet!

4 kommentarer

Benny

02.06.2009 kl.12:28

Så koselig det ser ut!

.:Sabina:.

02.06.2009 kl.16:12

Det var magi, något annat går inte att säga! Och precis som du skriver - när man har höga förväntningar är det så lätt att bli besviken, men det här var precis tvärt om; man blev ännu mera nöjd än vad man någonsin hade kunnat ana!

Hilde

02.06.2009 kl.20:48

Helt enig, Sabina! Dette var over all forventning på alle måter. Gleder meg til neste utflukt med sällskapet.

Wenche

06.06.2009 kl.15:20

Skulle gjerne ha opplevd Saltkråkan! Det ser fantastisk ut, - som i filmserien. Den var en viktig del av min barndom og sitter i meg som sinnbilde på den perfekte (sommer)tilværelse - sjø og båtliv, romantiske sommerstuer og overgrodde hager,nyperoser og blomsterenger, frihet...tumleplass... og mennesker som bryr seg om hverandre - en komplett liten verden for seg selv der ute i havgapet...

Skriv en ny kommentar

Hilde Charlotte Blomberg

Hilde Charlotte Blomberg

42, Ski

Medlem av Astrid Lindgren-sällskapet Cand.mag. og skribent

Kategorier

Arkiv

hits